söndag
Jag hör vågorna slå emot den lilla gröna plastbåten som vi omsorgsfullt knutit fast vid båtlänningen. Solen värmer lätt mitt ansiktet när jag försiktigt sätter mig ner längst ut på länningen och doppar mina små fötter i det solvarma vattnet.
Jag lägger mitt ansikte i mina nytvättade händer och tar ett djupt andetag, jag kan fortfarande känna fisklukten även fast jag gnuggade så noga.
En vindpust tar tag i aspträdens löv som rasslar lätt mot varandra, det singlar ner ett stort löv som landar i vattenbrynet som vågorna snabbt omfamnar och för med sig längre och längre bort från mig.
Jag förstår nu varför min morfar slöt sina ögonen för sista gången och lät sina lungor sakta tömmas på luft här bland allt det han älskade, det jag älskar.
Jag tittar upp bortom vattnet och upp på de vita bergstopparna med tårar i ögonen och upptäcker att de omringar mig som en vit fluffig mur. Inom dessa murar är jag så trygg jag kan vara med stillheten från humlorna som surrar bland ängsblommorna, vinden som förflyttar dofter i en sådan harmoni med vågornas lugna kluckande mot den gröna lilla plastbåten.
Jag har haft en helt underbar helg faktiskt. henrik kom ganska oplanerat hit och räddade mig från en ensam helg. märker hur mina känslor sprudlar inom mig mer och mer för varje gång jag träffar honom (L)
ha det, puss
Sötnos (L)
