emilia karin louise

nu efter förra blogg inlägget blev jag på städ och depp humör. så medans jag lyfte upp mina kläder från golvet kändes det som att hela mitt liv skulle brista och jag vill bara gråta. jag vet inte varför egentligen. jag har det bra nu, men nu t.o.m när jag skriver så blir jag tårögd och känner en klump i halsen, jag som trodde att allt var bra nu. åh, känns inte som att jag har någon jag kan öppna mig till fullo med, och jag tror att jag skulle behöva det, verkligen. för att jag har det bra det har jag men det är något som gnager inom mig. jag vill inte behöva må dåligt längre, jag vill inte vara ensam längre. jag försöker väl till en viss del att inte stänga alla ute och bara sitta hemma, men ibland känns det som att det jag gör inte är tillräckligt. jag är inte så säker här, jag är inte det. jag önskade bara att allt det jag tänker på bara kunde försvinna så att jag inte behöver vara rädd och nervös längre. utan bara leva livet. jag försöker väl att släppa det gamla bakom mig, men jag har aldrig varit självsäker och aldrig trott på mig själv. hellre sitta i ett hörn istället för att kämpa för att överleva. jag kan bli så frustrerad på mig själv ibland och gör ibland framsteg som är små men framsteg. tror jag är inne i en svacka just nu, det måste det vara för nu har jag fan gråten i halsen och jag vet fan inte varför, jag känner mig så jävla osäker att jag är rädd att förlora. jag får inte gråta nu, jag borde inte gråta nu. torkar tårarna och biter ihop.

ha det, puss